Glass. I stora lass. Många bättre restauranger i stan har egen glassmaskin inbillar jag mig. Stora monster som gör bra glass, och små paco-jets som inte gör fullt så bra glass. Självklart hänger det mesta på råvaror och recept, men det är klart att det underlättar om man har bra redskap.
På mitt jobb har vi modell stort monster som gör bra glass och det har varit en resa att bemästra den. Att spinna glass och ge den där perfekta konsistensen som varken är för lös, hård eller att fettet skurit sig osv handlar nämligen i mångt och mycket om känsla. När man frågar någon annan i köket om hur länge man ska köra glassen får man svar som ”tills den är klar”. Mycket hjälpsamt.
Så efter några omgångar av för lös glass och en gång för hård glass har jag nu hittat rätt. Känslan. Tills den är klar. I’m now the ice cream yoda master. Hurra för mig.
En annan yoda...
Kan även tillägga att jag igår gjorde ”dumle” glass. Vaniljglass smaksatt med Dooley´s likör och riven mjölkchoklad. Det gick åt drygt en halv flaska likör för att smaksätta ca 1,5liter glass, men hey. Så värt det.
Den såg nästan ut så här, men utan det läskiga körsbäret.
