If you can’t stand the heat…Om arga kockar.

Jag tänkte skriva ett inlägg om arga kockar och köksmästare, kulturen omkring det och varför det överhuvudtaget accepteras på många arbetsplatser. Sen såg jag att Matälskaren redan hade hunnit före mig, och att hon gjort det otroligt bra dessutom. Så det enda jag kan tillägga är mina egna tankar om saken…

Jag vet hur stressigt det kan bli under service. Och jag vet också hur lite det krävs för att man ska tappa sitt flyt, misslyckas med en tallrik, tappa kontrollen och tappa humöret. Det händer den bästa. Ibland händer det mig.

Men att skrika, kalla folk fula saker, slänga kastruller, porslin eller tom. knivar omkring sig, det är inte okej. Det är enbart oproffisionellt. Det är bla. därför jag trivs på mitt jobb. På mitt jobb sker inte sådant. Som värst tjäbblar vi lite med varandra, snackar ut om saken och sen är det över. Kommunikation. Bra grejer. Enda sättet.

En av de bästa, tror ni han håller med mitt inlägg?

En av de bästa, tror ni han håller med mitt inlägg?

Mer om , , , , .

Ännu en matblogg har sett dagens ljus!

Hej hej hej! Så roligt att du hittat hit. Nu är det premiär för en tanke som dök upp för ca två år sedan-min egen matblogg.

Du kanske undrar vem munsbiten är, eller snarare vem som skriver den här bloggen. Jag som har denna sida heter Hanna, är 28 år och jobbar som kallskänka på en av Stockholms mer välrennomerade restauranger.

Jag haft ett stort matintresse sedan tidig ålder. Den allra första mat jag lärde mig laga var kokt ris, pappa style. Det är en avancerad teknik som innebär att man först steker riset i lite olja och kokar upp vattnet brevid så att allt sedan har samma temperatur när du slår ihop det. Detta åt jag tillsammans med Sweet Chillisås. Det var hela måltiden.

Mina smaklökar har förhoppningsvis utvecklats en smula sen dess men jag kan fortfarande bli lyrisk över både enkel och onyttig fastfood så väl som en välarbetad och genomtänkt tallrik på en finkrog. Här på bloggen kommer det dyka upp recept, rapporter från egna krogbesök, små anekdoter från mitt jobb och en del andra iaktagelser i mitt liv, allt i en salig blandning. Testa gärna mina recept själva och lämna en gärna en kommentar så jag vet hur det smakade hemma hos er. Trevlig läsning och smaklig spis!

Jag visste redan som liten vad jag ville bli när jag blev stor. Vägen dit har varit krokig och brokig (det blir ett eget inlägg nån dag) men här är iallafall bildbeviset på en tioårings dröm…

When I grow up...

When I grow up...

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook