Den var ny…

Idag kräktes glassmaskinen på jobbet på mig. Ca en halv liter vaniljglassgrund (alltså mjölk, grädde, socker, ägg och vanilj) stänkte ner större delen av mig och jag har fortfarande ingen aning om hur jag lyckades få den att göra det. Precis när jag var kaxig nog att skriva om hur jag hade tämjt den. Typisk. Jag och Murphy är tydligen fortfarande såta vänner…

Efter en lång dusch är jag fortfarande lite tjurig. Ond är maskinen. Ond. Jag tänker inte spinna mer glass den här veckan. Så det så. Stjärnstopp. (Har jag nämnt att jag ibland förvandlas till en grinig femåring?)

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

I have climbed my mountain… om att spinna glass

Glass. I stora lass. Många bättre restauranger i stan har egen glassmaskin inbillar jag mig. Stora monster som gör bra glass, och små paco-jets som inte gör fullt så bra glass. Självklart hänger det mesta på råvaror och recept, men det är klart att det underlättar om man har bra redskap.

På mitt jobb har vi modell stort monster som gör bra glass och det har varit en resa att bemästra den. Att spinna glass och ge den där perfekta konsistensen som varken är för lös, hård eller att fettet skurit sig osv handlar nämligen i mångt och mycket om känsla. När man frågar någon annan i köket om hur länge man ska köra glassen får man svar som ”tills den är klar”. Mycket hjälpsamt.

Så efter några omgångar av för lös glass och en gång för hård glass har jag nu hittat rätt. Känslan. Tills den är klar. I’m now the ice cream yoda master. Hurra för mig.

En annan yoda...

En annan yoda...

Kan även tillägga att jag igår gjorde ”dumle” glass. Vaniljglass smaksatt med Dooley´s likör och riven mjölkchoklad. Det gick åt drygt en halv flaska likör för att smaksätta ca 1,5liter glass, men hey. värt det.

Den såg nästan ut så här, men utan det läskiga körsbäret.

Den såg nästan ut så här, men utan det läskiga körsbäret.

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Kärleken till en KitchenAid och några julklappstips

Jo, okej då. Jag erkänner. Det bor en liten materialist även i mig. Hon är inte så stor, men hon poppar definitivt fram ibland och i regel nästan alltid då det gäller köksprylar.

* En sladdlös handmixer från Philips som säger sig kunna krossa is införskaffades för drygt två månader sen (den är förövrigt inge vidare, men den ser ganska tuff ut så den får bo kvar)

Philips HR1378

Philips HR1378

* En stekpincett i svart silikon från Lagerhaus. Jag använder den varje dag, den är ljuvligt värmetålig.

* Och så sist den nya kärleken i mitt liv: Matberedaren från KitchenAid

The love of my life

The love of my life

Denna sexiga lilla maskin kan allt. Ja, nästan iallafall. Kanske inte göra glass men det skulle inte förvåna mig om man inom kort kan köpa till en frysdel så man kan göra det också. Den hackar, maler, mixar, puréar, strimlar, vispar, klarar emulsionsåser, juicepress och klarar av att blanda deg. Och den spinner som en katt medan den gör allt detta. Jag är kär.

Jag har alltid varit svag för KitchenAids saker. I de flesta restaurangkök kan man finna Artisan modellen (ja, jag drömmer i smyg om en sådan också. Den kan man göra glass i…) och jag vårdar de alltid ömt när jag använder dem. Märket gör även alltannat man i ett kök kan drömma om och jag gissar att allt håller samma höga kvalité som deras maskiner. Julklappstips anyone?

(Nej, detta inlägg är inte sponsrat. Det är bara jag som är besatt)

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Asynchronous Google Analytics for WordPress plugin powered by WordPress Expert at minilibra.com.