Lyckan över en elugn och hur man lyckas med lasagne

Åsikterna om vilket som är bäst, gas eller el kan verkligen gå isär när man pratar med matfantaster. Båda sidor kan vara vansinnigt inbitna och alla hävdar så klart att just deras gas/el/induktionsspis är den bästa.

Som infödd Stockholms och Södermalmstjej är jag uppvuxen med gasspis och har haft det i alla lägenheter utom en sen jag flyttade hemifrån som 19åring. Jag ÄLSKAR gasspis. Det blir riktigt varmt, riktigt fort och jag har tom. lärt mig bemästra hur man tänder den utan att bränna sig. Däremot HATAR jag gasugn, nästan lika passionerat som min förtjusning över spisen. Att försöka tillaga mat (eller gud förbjude baka) i gasugn är helt klart ensam orsak till mitt enda gråa hår på huvudet. Jag har förträngt nästan alla misslyckade gratänger, muffinsatser, ojämna kycklingar och konstiga pajer som åkt i sopen de senaste åren och helt enkelt resignerat inför det faktum att det går inte att laga mat i gasugn.

Men nu…Vi flyttade ihop ”på riktigt” i oktober, jag och A. Jag var måttligt imponerad av elspisen som kom med den nya lägenheten men tänkte för mig själv att det övriga köket (massa förvaring, läckra ytor att jobba på och en riktig fläkt) kompenserade den väl. Oj oj, jag hade fel. För elspisen kom även med en ELUGN och sen kunde jag inte klaga mer! Med över och under värme och grillinställning! Det är ju nästan så man blir religiös!

Till As stora förtjusning har ugnen ( i gott samarbete med mig) hittills bjudit på ugnsrostade rotsaker (alla vackert jämnbruna), grillade kycklingdelar, kladdkaka, små kakor, köttfärslimpa och nu senast lasagnen med stor L. Den var strålande, lagom krämig men ändå välformad och god så där så man kan se tjocka italienska släkten (inte min egen, men man kanske kan låna nåns?)  föräta sig och sen kvida av lika delar magont och förtjusning. Mina vänner, jag ska nu ge er hemligheten:

Det är egentligen två. Det ena är ost. Massa ost. För mycket ost. Gärna flera olika sorter, både i såsen och som ”tak” att gratinera. Jag blandade västerbotten, prästost och parmesan. Den heliga treenigheten. Lasagne och ost är lika med kärlek. Fråga bara katten Gustaf.

Den andra hemligheten är jämn värme. Precis, motsatsen till gasugn. Så ja, jag älskar gasspis men jag älskar även min elugn. Modellerna som är tvådelade (gasspis med elugn) är ett enkelt sätt att få mig mjuk i knäna och fuktig i ögonen. En dag, älskling. En dag ska du bli min. Tills dess bjuder jag på ett lasagne recept som kommer ganska nära mitt eget:

Lasagne (Recept lånat från Arla och förfinat av Hanna)

ca 6 portioner (gör gärna en dubbelsats och frys in.)

500 g köttfärs
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
smör
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
2 tsk oregano, basilika, timjan
1 krm svartpeppar1 köttbuljong ( jag gillar att jobba med fonder. Orkar du inte göra själv så fungerar Bong’s fint. Till detta recept använde jag oxfond)
9 lasagneplattor
(Tabasco eller Sambal Oelek i valfri mängd. Jag gillar när det är lite tryck i)

Ostsås:
3 msk vetemjöl
7 dl mjölk (inte lättmjölk, det blir lätt för blött)
3 dl Arla Köket riven ost gratäng (behöver absolut inte vara Arlas och dubbla gärna mängden…=)
1/2 tsk salt

Gör så här:

Sätt ugnen på 225°. Skala och hacka löken och vitlöken. Fräs mjuk i smör i en stekpanna. Lägg i köttfärsen och stek den under omrörning så att den smular sig. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré, oregano, peppar, buljongen och tabascon. Låt såsen koka ca 5 min (gärna längre, det utvecklar smakerna). Vispa ut mjölet i hälften av mjölken i en kastrull. Häll i resten av mjölken och låt det koka upp under vispning. Låt såsen koka ca 3 min. Rör ner hälften av osten och smaksätt med salt.Varva köttfärssås, ostsås och lasagneplattor i en smord ugnssäker form. Avsluta med sås. Strö över resten av osten. Grädda i nedre delen av ugnen ca 30-40 min. Servera med en sallad.

Lasagne i sin finaste form.

Lasagne i sin finaste form.

Nystart!

Jo, det har varit lite tyst här inne ett tag. Skälet till det kom jag på i sommars: Jobbar jag mycket, lagar jag ingen mat hemma. Lagar jag ingen mat hemma har jag inget att blogga om. Men…

Nu är det så att jag är gravid i v.18 och har blivit sjukskriven de närmsta 5 veckorna (den första av dessa pågår just nu). Tydligen uppskattar inte bebisen och min kropp stressen, lyften och allt annat härligt som hör restaurangköket till så båda sa ifrån. Läkaren ordinerade VILA och jag är redan rastlös.

Men vad botar rastlöshet om inte bakning, testandet av nya recept och uppfinnandet av nya? Så den här veckan har A kommit hem till lagad middag varje dag och bloggen får härmed nytt liv!

Vi börjar med den här överraskande goda soppan som jag snott från senaste nummret av ELLE- mat och vin. Jag kan ju för mitt liv inte följa ett recept utan att börja pilla i det, så mina egna ändringar står bredvid inom parantes…

Corn chowder
4–6 personer • 20 minuter

• 250 g majskorn (färska, frysta eller konserverade) (Ta gärna nåt bättre märke än Eldorado. De var ganska smaklösa i jämförelse med andra märken jag har ätit)
• 2 schalottenlökar (ta gärna några fler. Lök är billigt och nyttigt)
• 140 g rökt sidfläsk (funkar lika bra med bacon, men ta då gärna nån sort som är lite hårdare rökt)
• 2 msk smör
• 2 krm gurkmeja (går utan problem att utesluta men då tappar man lite av den fina färgen)
• 3–4 msk vetemjöl (eller red av i efterskott med maizena)
• 5 dl kycklingbuljong
• 5 dl standardmjölk (om du inte är rädd för kalorierna och vill lyxa till det lite kan du byta ut delar av mjölken mot grädde istället)
• salt och nymald svartpeppar
• tabasco (våga ta i en del, annars kan soppan lätt bli lite för ”gullig”)

Rosta majskornen i en torr panna tills de får färg. Skaka pannan då och då. Skala och hacka löken och tärna fläsket. Hetta upp smöret i en stor gryta och fräs lök och fläsk ett par minuter utan att det bränns. Pudra över gurkmeja och mjöl, rör om och tillsätt buljongen under omrörning. Häll i mjölken och majsen och låt det sjuda utan lock i cirka 5 minuter. Smaka av med salt och peppar samt några droppar tabasco. (Man kan även mixa delar av soppan med en stavmixer och sen blanda i resten av den omixade för lite matigare konsistens).

Servera gärna med varma mackor till. Grymt gott.

Smarrig corn chowder

Mer om , , , .

Var man ska äta i South Beach.

Nu har det gått drygt två veckor sen jag och A kom hem från Miami, där vi spenderade påsken. Men det går inte en dag utan att jag tänker på något vi åt, något vi såg eller bara upplevde rakt av. För att sammanfatta resan ur just matperspektivet lite har jag gjort en topp-fem-lista åt er:

Var man ska äta:

* Mushi Mushi. Ett litet och ganska oansenligt sushihak, men herregud vilka mirakel de kan göra med fisk! Helt magiskt. Bättre än Samba Sushi, och ni vet ju hur mycket jag gillade dem. Vad sägs om tempura friterad krabbrulle? Galet bra.

* Mrs Yip. Rolig miljö, med egen dim sum kock. Vi beställde in 6 olika sorters dim sum och åt tills vi storknade. Också ruskigt bra.

* Joe’s Stonecrab. Man får vänta drygt 1,5 timme på bord, men det är en del av charmen. 450 platser och nästan bara skaldjur på menyn. Ät Coconut Shrimp och Stonecrab, det är det de är bäst på. Amerikanerna kokar inte sina skaldjur i saltat vatten tyvärr, vilket var en smula nedslående upptäckt när jag skulle äta hummer. Fortfarande ett roligt och smaskigt matminne.

* Jerry’s Famous Deli. Inte den allra största matupplevelsen, men avgjort den största menyn. Ta god tid på dig och passa på att kolla in lokalen. Löjligt stora portioner.

* Brunchtallriken på Medi. Botar alla baksmällor, man kan sitta i solen och kolla på alla andra som är lika bakfulla eller värre än du själv och må lite lite bättre. Medi har också de bästa drinkarna, men tänk på att specificera storleken. Annars får du en 36 oz per automatik, och då blir det en helt annat brunch…

Menyn på Jerry’s Famous Deli

Bigger is better

Bigger is better

Pa-pa-pa-pa-pa-Pannacotta!

Denna fina dessert med ursprung i Italien är en av mina favoriter. Recepten på hur man gör kan skilja sig en hel del, likaså går åsikterna om hur man vill ha konsistensen isär. Några lutar åt det fastare hållet, andra mjukt och krämigt. Smaksättningen går att variera i det oändliga, det mesta passar ju med grädde och som dessert. Några förslag är kaffe, passionsfrukt, ingefära, lime, hallon, jordgubb, kardemumma… Det enda man ska tänka på är att vissa frukter har enzymer som bryter ned gelatinet och förhindrar att det stelnar (ananas och kiwi) så använd då hellre konserverad än färsk.

Ett bra grundrecept på pannacotta:

(Ger ca 10 portioner. Ja, det är restaurangmängder. Sorry)

  • 1 liter grädde
  • 2,5 blad gelatin (restaurangstorlek, tror de väger ca 2 gram st så räkna på det istället)
  • 200 gram socker
  • 1 vaniljstång
  • Ev smaksättare
  1. Blöttlägg gelatinet i kallt vatten. Koka under tiden upp grädden.
  2. Rör ner sockret i grädden, se till att det smälter
  3. Skrapa ur och tillsätt vaniljen.
  4. Rör i gelatinet. Se till att det blandas väl. Tillsätt ev smak.
  5. Sila av alltihop och håll upp i skålar om ca 1 dl.
  6. Låt svalna och kyl i minst 1 timme, gärna mer.
  7. Imponera på familj och vänner:)

Vanilj pannacotta

Långkok – den som väntar på något gott…

Jag gillar verkligen långkok. Något jag fått intrycket av att mycket restaurangfolk (och folk i allmänhet) också gör. Indiska grytor, Boeuf bourgignon, Gulasch, Kalops, Chiligrytor… Mina favorit styckningsdetalj när det gäller långkok är utan konkurrans högrev. För er som inte visste det så sitter högreven precis framför entrecôte delen på kossan, högt upp på ryggen närmare nacken. Svårt att förklara utan att kunna rita. Högrev gör sig bäst om det får koka lääääänge. Mer sjuda än koka. Ge det minst 1,5 timme, gärna två till tre lite beroende på storleken på dina grytbitar och vilken gryta du gör.

Jag gjorde en Gulasch i måndags som blev riktigt trevlig. Om du är sugen, gör så här:

Gulasch

Blir ca 4 portioner

  • 3 gula lökar
  • matfett att bryna lök och kött i
  • 2 msk paprikapulver
  • ca 5 dl vatten
  • ca 400 g grytbitar av nöt
  • 2 dl rött vin eller rött matlagningsvin
  • ca 3-5 msk kalvfond el. 1,5 köttbuljongtärning
  • 2-3 st vitlöksklyftor
  • 2 dl krossade tomater
  • 4 st lagerblad
  • 2 msk tomatpuré
  • 1 tsk socker
  • 2 tsk sambal oelek eller 1 röd chillifrukt
  • 2 paprikor, gärna av olika färger. Inte grön. Gröna är äckligt. Alltid.
  • Salt och peppar efter smak
  • Gräddfil till servering

Gör så här
1. Skala och tärna löken i lite större bitar. Svetta löken glansig i margarin i en stor kastrull eller stekgryta. Tärna högreven också, i centimeter stora bitar. Bryn dessa i en separat stekpanna och lägg sedan över köttet med den svettade löken i den stora kastrullen. Strö över paprikapulver. Tillsätt vatten. TIPS: När man bryner kött ska man tänka på att inte lägga i för mycket kött i pannan åt gången då det kyler pannan och köttet blir kokt istället för stekt. Bryn hellre i omgångar.

2. Rör ner vin, fond, pressad vitlök, lagerblad, krossade tomater, tomatpuré och socker i grytan. Ha i sambal oeleken och rör ner den i grytan. Låt grytan koka under lock i 60 minuter. Ta av locket och koka ner grytan ytterligare minst 30 minuter till, gärna mer. Smaka av och prova en köttbit för att bestämma hur sönderkokt du vill ha den.

3. Skär paprikan i bitar och rör ner dem när det återstår 5 minuter. Smaka av med salt och peppar.

Servera med ris eller potatis, gräddfil eller creme fraiche och kanske en sallad till.

Gulasch

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Influensa och en ode till risoni

Jag är riktigt riktigt risig och hemma från jobbet för första gången sen jag började i juli. Influensan har fått mig i ett hårt grepp och vägrar släppa taget. Nej, jag vet. Jag är inte döende. Men nog känns det lite lite som det trots allt. (Om jag har konstiga meningsbyggnader eller nåt ser knasigt ut i detta inlägg är det för att jag har en temp på 38.9. Jag väntar bara på hallisarna). Framför allt för att jag har tappat precis all matlust. Ingenting lockar. Zip. Nada. Nothing.  Väldigt ovanligt för att vara jag.

Även om jag inte är sugen på något, vet jag ändå på ett logiskt plan att det finns massa gott jag gillar äta och laga till. Risoni är en av de sakerna. För er som inte redan visste det, är risoni en pastasort, i formen av stora risgryn. Jag har ju i hemlighet en teori (som jag nu kommer dela med mig av så ring inte psyket) om att pasta smakar olika beroende på vilken form den har. Och då menar jag bortsett från ändrad mängd ägg i degen, olika mjöl osv. Jag menar på att makaroner har en tråkig form och därför inte är goda, medan tex risoni har en bra form (jag gillar verkligen ris också kanske jag ska nämna) och därför är smaskens. Så är det. I mitt skafferi hittar ni inga makaroner.

Så vad gör man då med risoni? Att servera den som du skulle göra med spaghetti är inte riktigt rätt, däremot går det bra att ersätta ris med risoni i de flesta recept. Jag brukar ha risoni i pastasallader, eller koka den separat, ha i nån god sås och servera den som en väldigt krämig pastarätt/soppa/klet.  Den är ju solklar i minestrone eller gör en annorlunda risotto på den.

Förlåt, hjärnan orkar inte producera ett recept. Påminn mig så kommer det senare. Got to go, got a bed to catch.

Risoni

Mer om , .

Hanna hjärta Samba och funderar över gulddrakar

Jag vet, bloggen har kommit lite i kläm de senaste dagarna. Förlåt. Men det händer verkligen för mycket på alla plan just nu och tiden räcker inte riktigt till. Anyways…

Jag har idag hittat mitt nya favorit sushiställe: Samba Sushi, på götgatan i Stockholm. Åh himmel, once you go Samba you never go back! Jag kanske är lätt imponerad eller så var jag bara väldigt hungrig, men jag är i alla fall inte van med ett sushiställe som

  1. Lägger ned tid på vackra upplägg, även i take away-lådan.
  2. Skär upp sushi fisken allt efter att de beställs. Gör en massa skillnad i smaken!
  3. Använder kryddor, och då dessutom på ett annorlunda, gott och roligt sätt.

Jag är verkligen tagen, och kan garantera att detta inte var sista besöket.

Så, några tankar om årets Gulddrake. Det första jag undrar över är varför Berlin inte var nominerade i bar kategorin? Som mitt absoluta stamställe och dessutom fd. arbetsplats kan jag säga att det inte finns ett ställe i stan som kommer nära Niclas drinkar, Rickards meny och den atmosfären på en yta lika stor som min 1,5:a. Mitt vardagsrum när jag inte hemma. Bäst.

Att sen Mathias Dahlgren sopade mattan med konkurrenterna och knep titeln i både mellan och lyxklassen känns inte helt överraskade. Folk har viskat om framtida stjärnor i Guide Michelin sen de öppnade dörrarna och jag kan tänka mig att vi ev kommer få se stället få sin andra under 2009. Jag har ännu inte varit där, men när jag rånat en bank är det där ni hittar mig, djupt begraven i tallrikar…

(Bild tagen från sambasushi.se)

Paj – tänk vad man kan göra med lite deg

Jag gillar verkligen paj. Jag gillar ätta göra paj och jag gillar att äta paj. Matpaj, eller dessertpaj, jag gillar båda på olika sätt. Med det de har gemensamt är att båda går att variera i det oändliga.

En del människor avstår från att göra paj för de tycker själva pajdegen är jobbig att göra, och processen med att blindbaka o.dyl är för meckig. Jag håller inte riktigt med, enligt mig handlar det mest om tid, tålamod och en bra ugn. Just nu har jag varken det första eller sista (min ugn ska få ett eget inlägg. Allvaligt, hur många av er har en tegelsten i sin ugn för att fördela värme?) men det finns en lösning även för latmaskar, stressade själar och folk med dålig ugn: Färdigbakade pajskal. Finns bla på Vi Hornstull.

Nä, det blir inte riktigt samma sak som om du skulle göra pajen från grund, men jag lovar att din pojkvän/flickvän/man/fru/barn/sambo/inneboende/föräldrar/husdjur inte kommer märka skillnaden. De är alltför upptagna med att vara imponerade av det faktum att det står en nybakad paj på bordet.

Så vad ska man fylla den med, det är nu nästa fråga. Äggstanning är obligatoriskt. Lyxa gärna till det med att byta ut mjölk mot grädde eller varför inte blanda mjölk och creme fraiche? Jättegott, men glöm inte salt och peppar. Sen är ost även obligatoriskt i mina matpajer. Västerbotten står på första plats, men går naturligtvis bra att byta ut mot någon annan ost efter smak. Tänk bara på att den inte får ha alltför låg fetthalt, för då bränner den istället för att smälta.

Själva fyllningen är till sist nästan det roligaste. Det är nu kan kan bli riktigt kreativ. Vad har du i kylen? Kycklingrester och lite spenat-fungerar utmärkt! Soltorkade tomater, oliver kanske lite ruccola-också jättegott! Bacon och broccoli-gammal goding! Låt fantasin flöda och var inte rädd för att testa något nytt. Jag tror på devisen ”Blandar man goda råvaror måste det bli gott”

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Asynchronous Google Analytics for WordPress plugin powered by WordPress Expert at minilibra.com.