Rörigt i huvudet och goda röror.

Det händer stora grejer i mitt liv just nu. Älskade A ska byta jobb vilket gör att jag kommer vara hemma med Hugo i vår också- i någon form. Å ena sidan superhärligt att sitta i sandlådan i maj och baka sandkakor, å andra sidan är det ett antal månader utöver maj som inte är lika varma och som kräver påhittighet och energi för att roa en sprallig 1-åring. Jag är ju inget bra på att gå hemma och drälla, och nu i november har jag redan varit hemma ett år om man räknar med sjukskrivningen under graviditeten. Lång tid att vara rastlös på. Jag undrar lite hur alla andra gör, om det bara är jag som får myror i byxorna av föräldraledigheten.

För dryg en vecka sen hade jag en sjukt mysig tjejmiddag här hemma. Sen vi blivit runt 30 allihop och skaffat stadiga förhållanden är det sällan vi ses bara vi tjejer. Det var dags helt enkelt.

Menyn för kvällen var soppa, röra, bröd. Den heliga treenigheten. Jag bakade hembakat pumpabröd, gjorde fyra olika röra att ha på brödet och svängde ihop en morotssoppa. Inspirationen kom från Systrarna Eisenmans bok ”Soppor, bröd och röror” men det var egentligen bara receptet på rostad paprika röra som jag faktiskt följde exakt (så klart).

Här kommer det:

Röra på rostad paprika och valnötter.

Du behöver:

5 röda paprikor

1 pressad vitlöksklyfta

0.5 dl ajvar (jag tog den starka sorten, jag gillar som bekant lite tryck i min mat)

3 dl valnötter

1-2 skivor dagsgammalt bröd

1 tsk socker

salt och peppar

Gör så här: Värm ugnen till 250 grader. Klyv paprikorna och ta bort kärnhuset. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och rosta dem tills skalet svartnar. Det tar ca 20-25 minuter.  Lägg dem i en plastpåse, knyt till och låt svalna.  (TIPS: Det här var ett nytt knep för mig, fungerade strålande. Kondensen från paprikorna hjälper skalet att släppa. Smart!) Dra av skalet. Kör alla ingredienser till en röra i matberedare.  Smaka av med salt och peppar.

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Vem ska äta kakan?

Jag har fått ett riktigt I-landsproblem. Jag bakar mer än det äts. Eller nja, jo. Det äts också. A är en riktig trooper och äter glatt allt som med kitchen aidens hjälp produceras här hemma. Bröd (ni ska få världens grymmaste recept i ett annat inlägg), brownies och annat gott. Jag har bjudit hem min mammagrupp till nästa vecka, allt för att få en ursäkt att baka och jag har börjat ta med mig fika när jag går bort. Det börjar bli lite märkligt nu och kläderna börjar sitta tight. Har kitchen aiden skapat ett monster?

Funderingar kring MSG

Ja, hur illa är det egentligen? Efter att debatten om den naturliga maten blommat upp i samband med boken ”Hemliga kocken” började hetsjakten på E-koder, tillsatser och annat. En av dessa tillsatser är MSG (natriumglutamat, E621), en smakförstärkare som förekommer både naturligt i vissa typer av mat (ex lagrade ostar, kött, vissa skaldjur och tomater) men tillsätts av ofta i asiatisk mat, chips och buljonger.

Utomlands är detta en ganska stor grej och flera restauranger i USA har märkningen ”No msg” i fönstret som ett extra argument för att man ska äta hos just dem. I Sverige är man mer laid back med sin inställning till smakförstärkaren och livsmedelsverket har inte gått ut med någon rekomendation om att man ska akta sig, trots att det finns en rad människor som hävdar att det medför en massa hälsorisker att äta ämnet.

Jag tänker lite så här (och jag älskar att använda fonder i min matlagning och saltar nog kanske lite mer än vad man behöver): Om man (som jag gör) ”fuskar” för mycket i sin matlagning och kryddar för mycket lär man ju vänja sina smaklökar vid att det är så det ska smaka. Detta borde resultera i att munnen blir avtrubbad och mat utan förstärkare då känns smaklösare och mer menlös vilket så klart inte är bra. Jag ska försöka undvika MSG ett tag framöver och nu när Hugo ska börja äta den mat vi vuxna äter är det nog dags att dra ner på saltet också. Vad tror ni andra? Undviker ni nåt särskilt i maten? Hur rädda är ni för tillsatser?

Mos

Nä, inget läckert recept på mos idag. Faktum är att här hemma är det A som står för färdigheterna när det gäller mos, i alla fall potatismos. Han har nån mystisk formel för hur man ska kombinera delarna potatis, smör och mjölk för att det ska bli perfekt. Och det blir det oftast. Mmm, nu blev jag sugen på potatismos.

Men nä, det var inte det inlägget skulle handla om, utan snarare hur mos har blivit en del av min vardag sen jag fick barn. Om det skulle gått någon förbi har jag ju numera en 8 månaders son som heter Hugo. Han är orsaken till allt mos. Man är mosig i huvudet av sömnbrist, man mosar banan och annat i hopp om att han ska vilja äta det och man hittar mos och annat spännande under strumpor, på tröjor och andra ställen när han sen har ratat ens mos försök. Otacksamt.

Jag bakade en vitchoklad cheesecake med hallon igår. Om jag kan få bort moset ur huvudet lägger jag upp receptet senare ikväll. Nu ska jag blunda en stund.

Mer om .
» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Vad är skillnaden? Plopp vs Center

Den eviga frågan alla mat (eller bara godis) nördar någonsin ställt sig: vad är egentligen skillnaden på Plopp och Center? Den ena innehåller enligt beteckningen ”Choklad med toffeefyllning”, den andra ”Toffeefylld choklad”. Förvirrande, inte sant?

Dock vittnar många (om än amatörmässiga) blindtest inom vänskapskretsen att många känner skillnad i smak och textur.

Nu har det gått så långt att Wikipedia har en egen sida för frågan. Jag tycker det är väldigt roligt. De skriver:

”Enligt tillverkaren är Plopp mer lättflytande på grund av koktiden.[källa behövs] Plopps fyllning innehåller även mer socker och har en mer knäckartad karaktär. Plopp innehåller aromen kumarin, till skillnad från Center som har smak av kola.[källa behövs]”

Med tanke på just [källa behövs] kan man ju fråga sig hur korrekt denna faktan verkligen är.

Under tiden som mysteriet spinner vidare, fortsätter jag att äta min Plopp. Center just don’t do it for me. Men jag vet inte riktigt varför.

Mer om .
» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Cravings och recept på chokladsås

Det här med att vara gravid och få cravings är spännande, minst sagt. Man vet aldrig vad som kan utlösa cravingen, när den ska inträffa eller vad den kan vara. Låt mig illustrera: för några veckor sen drömde jag om marängsviss. Ni vet, den barnsligaste av alla desserter men som tom. kungahuset gillar så den döptes om till hovdessert. För er som inte gick på barnkalas när ni var små eller hänger med kungen ut på jakt kan jag berätta att det hela består utav glass, vispad grädde, chokladsås (gärna lite för mycket för vad som anses normalt) och maränger. Läskiga människor tillsätter även banan, vilket jag anser är en skymf mot hela idén. Nåväl.

Jag försökte förtrycka mitt behov av maränger, chokladsås, grädde och glass och lyckades nästan. Efter sex dagar kunde jag inte stå emot längre. Jag gjorde den största skål marängsviss världen har skådat (barnen på dagis hade varit gröna av avund), smällde i mig alltihop och mådde sedan illa i flera timmar efteråt. DÅ gick cravingen över.

Nu senast är min fixa idé potatisbullar. Helst färdiggjorda, såna man fick i skolan när man var liten. Mycket nyttigare än marängsviss (speciellt med en sallad till) men det får mig ändå att undra lite. Vad är det med den här graviditeten som gör att mitt matbehov har regregerat till lågstadiet? Nån som har en aning?

För er som efter detta inlägg nu blev sugna på marängsviss lägger jag upp ett recept på hemmagjord chokladsås. Kanske det känns lite bättre om man i alla fall gjort något fysiskt själv för att förtjäna hovdesserten?

Hannas chokladsås

Blir ca 5 dl färdig sås och räcker alltså till 5 pers enligt kokboksangivelser och 3 pers enligt mig…

  • 2,5 dl grädde (välj mellangrädde om du vill hålla igen lite)
  • 2,5 dl vatten
  • 200 gram strösocker
  • 100 gram kakao
  • 25 gram smör
  • 25 gram choklad (gärna av hög kvalité och kakaohalt runt 50%)

Blanda grädde, vattnet, sockret och kakaon i en kastrull på hög värme men inte max. Rör hela tiden så det inte bränner i botten. Rör tills sockret har smält och du börjar få en sås. Hacka eller bryt chokladen och blanda i. När den har smält helt, blanka upp såsen med smöret. Ta da! För extra pluspoäng hos Martha Stewart, baka dina egna maränger. Recept kommer.

Passar både stora och små.

Passar både stora och små.

Räknas detta som produktplacering?;)

Räknas detta som produktplacering?;)

Jag är kallskänka, inte kock.

Visst, tomejto tomaato och hårklyverier eftersom båda jobbar i kök och båda jobbar med mat. Och ja, jag kan fuska vid spisen och kan kanske passera som kock på en mindre sylta förutsatt att ingen synar mig alltför noga i kanterna eller White Guide kommer förbi. Men…

Jag är verkligen sjukt mycket bättre på kallsidan. Förrätter och desserter är mitt gebit och det blir plågsamt uppenbart kvällar som denna. Kvällar då jag ska ”labba lite i köket” och projektet för dagen är middagen. Tur är att A friade för en vecka sen och nu som officiell fästman MÅSTE gilla min mat (eller iallafall ljuga övertygande) för jag är inte säker på att det som just nu pågår i ugnen kommer bli ätligt. Kan innehålla spår av fisk i alla fall. Wish me luck.

Blääää

Jag är trött och hungrig. Det verkar ha blivit lite av ett kännetecken för mig den senaste månaden. Jag muttrar och undrar fortfarande när våren ska komma och jag får använda mina nya heta vårskor och världen svarar mig med en snöstorm. Tackar…

Jag har inget bra recept att tips om just nu. Jag vet, jag är hemsk, men knorret från min mage överröstar alla försök till vettiga tankegångar. Så vad ska jag äta då? Jag spenderade alldeles för mycket pengar på Asian Livs igår. Det blir nog nåt med nudlar och skumma såser med färgglada etiketter på. Smaklig!

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Jag har…

Börjat träna istället för att blogga. Jag ska försöka hinna med både och så klart, men denna vecka har bloggandet blivit lidande. F’låt.

Veckans händelser är i allafall dessa:
* Jag har fått fast anställning! Yay! Betald semester och massa vuxen poäng!
* Jag och A har bokat en resa till Miami i april. Helt underbart.
* Jag var och dansade till 2ManyDJ’s i fredags. 3,5 timmes dansade ihop med 800 andra. Magiskt roligt!
* Jag har gjort en vaniljyoghurt pannacotta med för mycket gelatin i. Spännande, men inte alls det resultatet jag ville ha. Svårt att dosera när man är van vid ”restaurang gelatin” (större blad)
* Jag har varit på mitt livs första gym pass och har numera ont på ställen jag inte ens vet var de sitter.

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Lågkonjunktur del 2

Det är visst inte bara mina chefer som nojjar över minskande gästantal: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/115737-melker-andersson-rear-ut-sin-mat

Vad säger man? Min spontana fundering är hur mycket påslag de måste ha på sin mat, om de har råd att sänka priserna med 50%. Och om de kommer tjäna eller förlora på affären. En del råvaror kommer i alla fall inte behöva gå till spillo och det är ju alltid bra.

Kan även nämna att INGEN köpte mina äppelknyten, varken igår eller idag. Jag är ytterst förorättad och kompenserade med att ge ut de till personalen istället som glatt smaskade i sig. Nu ligger jag iallafall på plus hos personalen:)