Muffins galore!

Efter att influensan haft mig i sitt järngrepp i nästan en vecka, släppte den taget om mig på fredagkvällen. På lördagen var jag pigg nog för att vara rastlös till tusen, men inte frisk nog för att hitta på något vettigt, så jag bestämde mig för att baka. Eftersom årets julklapp och födelsedagsskörd uteslutande har involverat kokböcker tänkte jag att det var dags att inviga en av dem: Leila Lindholms ”Piece of Cake”. Charmig kock+charmiga bilder= charmig bok. Nu var frågan bara om jag kunde baka charmiga godsaker också. Valet föll på Leilas muffinsrecept, närmare bestämt äppelmuffins med smuldegstäcke.

Inga konstigheter, inga svåra ingredienser. Dock kom jag på mig själv med att sakna den Kitchen Aiden vi har på jobbet, men det är enbart för att jag är lat och inget annat. Smeten blev pösig, allt luktade gott, förväntningarna var stora…

…och jag har fortfarande gasugn och trots all god vilja i världen så GÅR det inte att baka i gasugn. Jag borde inte ens försöka. Resultatet blir ju bara en gnällig matblogg och muffins som är brända i botten och som inte har tillskymelse till färg ovanpå. Det är inte Leilas fel. Inte mitt heller. Men något fel är det avgjort. A hävdade ihärdigt att kakorna var goda ändå och åt typ fyra stycken för att bevisa det och inte låta mig känna mig misslyckad. Tack älskling, men det hjälpte inte. Nästa gång ska jag testa att baka en tarte tatin istället. Den måste ju vara perfekt i min skrutt ugn…Om nån är sugen på konstiga muffins så hör av er. De åker i soporna i morgon.

Leilas äppelmuffins med crust

Muffinssmet grundrecept:

  • 100 g smör
  • 2 st ekologiska ägg
  • 1.5 dl strösocker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 2 dl ekologisk mjölk 3%
  • 1 st citron, skalet
  • 4 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 1 nypa salt

Fyllning:

  • 3 st stora äpplen
  • 1 msk smör till stekning
  • 2 msk strösocker
  • 2 msk malen kanel

Smuldeg:

  • 75 g kallt smör
  • 2 dl havregryn
  • 1 dl vetemjöl
  • 1 dl strösocker

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader varmluft om du vill göra stora muffins, och 200 grader varmluft om du vill göra små. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal.

2. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner i smeten. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt.

3. Skär äpplena i klyftor. Stek dem i smör, strösocker och kanel. Låt svalna.

4. Blanda äpplena med muffinssmeten och fyll formarna till 2/3 med smet.

5. Tärna smöret och nyp ihop med havregryn, vetemjöl och strösocker i en bunke.

6. Strö lite smuldeg på toppen av varje muffins.

7. Grädda i cirka 20 minuter om du gör stora muffins, 12-15 minuter om du gör små.

Om du har gasugn: Don’t try this at home.

Det är pinsamt tydligt att detta inte är en bild av de muffins jag gjorde…

Äppelmuffins

Influensa och en ode till risoni

Jag är riktigt riktigt risig och hemma från jobbet för första gången sen jag började i juli. Influensan har fått mig i ett hårt grepp och vägrar släppa taget. Nej, jag vet. Jag är inte döende. Men nog känns det lite lite som det trots allt. (Om jag har konstiga meningsbyggnader eller nåt ser knasigt ut i detta inlägg är det för att jag har en temp på 38.9. Jag väntar bara på hallisarna). Framför allt för att jag har tappat precis all matlust. Ingenting lockar. Zip. Nada. Nothing.  Väldigt ovanligt för att vara jag.

Även om jag inte är sugen på något, vet jag ändå på ett logiskt plan att det finns massa gott jag gillar äta och laga till. Risoni är en av de sakerna. För er som inte redan visste det, är risoni en pastasort, i formen av stora risgryn. Jag har ju i hemlighet en teori (som jag nu kommer dela med mig av så ring inte psyket) om att pasta smakar olika beroende på vilken form den har. Och då menar jag bortsett från ändrad mängd ägg i degen, olika mjöl osv. Jag menar på att makaroner har en tråkig form och därför inte är goda, medan tex risoni har en bra form (jag gillar verkligen ris också kanske jag ska nämna) och därför är smaskens. Så är det. I mitt skafferi hittar ni inga makaroner.

Så vad gör man då med risoni? Att servera den som du skulle göra med spaghetti är inte riktigt rätt, däremot går det bra att ersätta ris med risoni i de flesta recept. Jag brukar ha risoni i pastasallader, eller koka den separat, ha i nån god sås och servera den som en väldigt krämig pastarätt/soppa/klet.  Den är ju solklar i minestrone eller gör en annorlunda risotto på den.

Förlåt, hjärnan orkar inte producera ett recept. Påminn mig så kommer det senare. Got to go, got a bed to catch.

Risoni

Mer om , .

Födelsedag!

Att fylla år nära jul och nyår är lite speciellt. Dels är folk lite extra trötta på både mat och paket efter julhelgen plus att de allra flesta även har sin nyårs bakfylla alltför färskt i minnet för att vilja gå ut och slarva igen dagarna efter. Även jag själv lägger inte riktigt samma krut på min födelsedag som om jag skulle fyllt år i juli. Men lite firade måste det ju bli ändå så i måndags hade jag lite vänner över på FödelsedagsFörFest vilket blev väldigt lyckat. Dock hade jag varken tid eller energi att bjuda på nåt mer avancerat än chips ur påse så det var det det blev. Dock svängde jag ihop en bål som liknade denna:

Födelsedags bål

  • En del vitt vin
  • Två delar fruktsoda
  • Lite apelsinjuice
  • Lite ljus rom
  • Bitar av mango, apelsin, lime och ananas
  • Is
  1. Blanda allt i en stor skål och smaka dig fram till vad du gillar. Fruktsodan kan bytas ut till läsk av valfri smak.

Denna låt gillar jag verkligen och den spelades några gånger i måndags

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Nyårsmiddag

Jaha, då var den här. Årets sista dag. Det har varit ett spännande år ur många vinklar. Nytt förhållande, nytt jobb, en massa nya kunskaper i köket… Ikväll blir det skaldjursmiddag med goda vänner för att sedan åka på fest. Menyn blir denna:

  • Skaldjurssoppa (receptet kommer från A:s mamma. Jag ska fråga om jag får lägga upp det här)
  • Räkor med Rhodes Islandsås
  • Vinkokta blåmusslor (att antingen ha i soppan eller äta löst
  • Belon Ostron (svenska. Jag tycker ostron är ganska slemmigt, men det är ju trots allt nyår…)
  • Färsk amerikansk hummer med majonäs
  • Västerbottenpaj (recept kommer)
  • Bröd och sallad

Jag tror det kommer bli fantastiskt trevligt. Gott nytt år allihop! Skriv gärna en kommentar och säg vad ni själva äter denna kväll…

Happy New Year!

Årets bästa julklapp och brända mandlar

Vem har tid att läsa min blogg mitt i allt jul och nyårsstök? Jag har ju knappt tid att skriva nåt själv. Tänkte bara berätta att jag och A har fått ett presentkort på Franzen/Lindeberg i julklapp! Jag är så himla glad och förväntansfull. Så grym present, tusen tack igen Bo! Jag har även fått en mängd kokböcker och fina pannor och annat som hör köket till, så det borde komma en del bra recept här framöver. Tills dess, ett populärt julgodisrecept. Julen må vara över, men godiset varar enda hem till påska…

Brända Mandlar

(det här är INTE den illrosa, äckliga varianten med marsipan som man köper i butik. Ät inte dem. Jag tror de är cancerframkallande. Eller borde vara åtminstone)

  • ca 2dl florsocker
  • ca 2-3 msk vatten
  • ca 3 dl mandlar, med eller utan skal
  1. Blanda sockret med vattnet. Du vill ha en tjock, nästan smulig smet. Värm på hög värme i en stekpanna. Akta fingrarna.
  2. Dra i mandlarna. Man kan även variera och ha i andra nötter. Pistage, hasselnötter, pinjenötter kanske? Rör hela tiden!
  3. Smält sockret med mandlarna. Först kommer sockret att smälta lite, sen blir det vitt och kristalliseras och sen smälter det igen och blir brunt och glansigt. Fortsätt röra!
  4. Välj själv om du vill ha nötterna glansiga eller vita och knastriga. Jag brukar ta av alltihop från värmen när nötterna och sockret börjar ”knäppa”.
  5. Ta en träslev och dra ut nötmassan på smörpapper. Akta fingrarna, allt är väldigt varmt och klibbigt.
  6. Låt svalna. Stoppa i munnen.

Brända mandlar

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook

Hemgjord snabbmat- Hannas piroger

Det är inte alltid man vill, kan, orkar, hinner eller har lust att laga något vettigt. Bor man vid Hornstull är det dock inte ett problem eftersom här finns tre thaiställen, tre indier, tre pizzerior, ett kebabhak, ett tapasställe, två sushiställen, två riktigt bra kineser, en Texas Longhorn och ett pastaställe. Löjligt nära. Jag och A är sällan hungriga…

Men ibland vill ha något snabbt och enkelt (gärna onyttigt) men ändå hemgjort. Då gör jag piroger. Perfekta att frysa in och äta som mellanmål eller till en soppa. Receptet är en vidare utveckling på mammas klassiker, men jag fuskar med färdigköpt smördeg. Fyllningen går även att variera med ris, grönsaker eller varför inte lax?

Köttpiroger

Blir ca 8-10 piroger

Till fyllningen

  • 500 gram nötfärs
  • 2 tsk smör till stekning
  • 2-3 vitlöksklyftor
  • 1-2 lökar
  • 1 liten tsk sambal oelek
  • 1 msk köttfond
  • 1 tsk soya
  • salt och peppar efter smak

Du behöver även ett paket smördegsplattor. 1 ägg till pensling. Och ev lite sesamfrön till garnering. Sätt ugnen på 175 grader.

  1. Ta ut smördegsplattorna ur frysen så de börjar tina. Gör under tiden fyllningen.
  2. Fräs löken, vitlöken och köttfärsen.
  3. Blanda i sambal, köttfond och soya.
  4. Smaka av med salt och peppar. Tänk på att smördegen är ganska smaklös, så du vill ha fyllningen ganska kryddig.
  5. Fyll en smördegsplatta med så mycket fyllning du vågar utan att degen spricker när du viker ihop den. Allt handlar om känslan. Jag brukar göra trekanter, men välj själv vilken form du gillar bäst.
  6. Pensla pirogerna med ägget. Strö över lite sesamfrön om du har hemma. Sätt in ugnen på ca 10 minuter (i gasugn. Tiden kan skilja sig om man har en välfungerande elugn). Pirogerna är klara när degen har rest sig, är frasig och gyllenbrun.

Ät minst en på direkten och försök spara resten till senare. Om du inte lyckas är det ingen som klandrar dig. De är oemotståndliga.

Hanna hjärta Samba och funderar över gulddrakar

Jag vet, bloggen har kommit lite i kläm de senaste dagarna. Förlåt. Men det händer verkligen för mycket på alla plan just nu och tiden räcker inte riktigt till. Anyways…

Jag har idag hittat mitt nya favorit sushiställe: Samba Sushi, på götgatan i Stockholm. Åh himmel, once you go Samba you never go back! Jag kanske är lätt imponerad eller så var jag bara väldigt hungrig, men jag är i alla fall inte van med ett sushiställe som

  1. Lägger ned tid på vackra upplägg, även i take away-lådan.
  2. Skär upp sushi fisken allt efter att de beställs. Gör en massa skillnad i smaken!
  3. Använder kryddor, och då dessutom på ett annorlunda, gott och roligt sätt.

Jag är verkligen tagen, och kan garantera att detta inte var sista besöket.

Så, några tankar om årets Gulddrake. Det första jag undrar över är varför Berlin inte var nominerade i bar kategorin? Som mitt absoluta stamställe och dessutom fd. arbetsplats kan jag säga att det inte finns ett ställe i stan som kommer nära Niclas drinkar, Rickards meny och den atmosfären på en yta lika stor som min 1,5:a. Mitt vardagsrum när jag inte hemma. Bäst.

Att sen Mathias Dahlgren sopade mattan med konkurrenterna och knep titeln i både mellan och lyxklassen känns inte helt överraskade. Folk har viskat om framtida stjärnor i Guide Michelin sen de öppnade dörrarna och jag kan tänka mig att vi ev kommer få se stället få sin andra under 2009. Jag har ännu inte varit där, men när jag rånat en bank är det där ni hittar mig, djupt begraven i tallrikar…

(Bild tagen från sambasushi.se)

Min ugn – om svårigheter i köket.

Min ugn är från stenåldern. Nä, okej jag kanske överdriver lite. Men den är (och detta är bekräftat av min hyresvärd) förmodligen från 20-talet, den har gas, den har en tegelsten som fördelar värmen och den är utdömd. Den lägsta temperatur den kan hålla är ca 150 grader. På riktigt.

Jag älskar gasspisar. Jag är uppvuxen med gas, och gas är oslagbart som värmekälla vid matlagning. I ugn är det däremot förfärligt, och speciellt i min som enbart har övervärme. Allt bränns på ytan och inget blir klart i botten. Så därför har jag en tegelsten i min. För att fördela värmen.  Jag vet, det låter som ett skämt.

Otaliga försök till kladdkakebakning, kanelbullebakning och maränger har gått i sopen under de snart 2 åren jag bott här. Så nu har jag gett upp. Ingen bakning. Möjligtvis lite ugnskyckling ibland. Och kastanjer så klart.

Vad som verkligen verkligen inte är roligt dock är att den nu börjat stänga av lågan men fortsätter spy ut gas om man har den på för låg temperatur ( dvs 150 grader). Otroligt läskigt, speciellt med tanke på att A röker. Så nu ska vi få en ny ugn. Snart. Inom några veckor sa hyresvärden. Tills dess använder jag inte ugnen. Om nån har ett bra recept på lussekatter som kokas, steks eller körs i micron är jag intresserad….

Jag vet, detta handlade inte om Gulddraken. Nästa gång, jag lovar. Jag åt även en spännande middag på Hälsingborg igår. Det ska också rapporteras. Snart.

If you can’t stand the heat…Om arga kockar.

Jag tänkte skriva ett inlägg om arga kockar och köksmästare, kulturen omkring det och varför det överhuvudtaget accepteras på många arbetsplatser. Sen såg jag att Matälskaren redan hade hunnit före mig, och att hon gjort det otroligt bra dessutom. Så det enda jag kan tillägga är mina egna tankar om saken…

Jag vet hur stressigt det kan bli under service. Och jag vet också hur lite det krävs för att man ska tappa sitt flyt, misslyckas med en tallrik, tappa kontrollen och tappa humöret. Det händer den bästa. Ibland händer det mig.

Men att skrika, kalla folk fula saker, slänga kastruller, porslin eller tom. knivar omkring sig, det är inte okej. Det är enbart oproffisionellt. Det är bla. därför jag trivs på mitt jobb. På mitt jobb sker inte sådant. Som värst tjäbblar vi lite med varandra, snackar ut om saken och sen är det över. Kommunikation. Bra grejer. Enda sättet.

En av de bästa, tror ni han håller med mitt inlägg?

En av de bästa, tror ni han håller med mitt inlägg?

Mer om , , , , .

Clam Chowder-isch

Jag använder en del engelska uttryck i mitt vardagsspåk. Dels för att jag tillhör MTV-generationen, dels för att det är en rest kvar från när jag jobbade i Texas och dels för att A också gör det, vars familj bott i Canada några år. Det kanske inte låter så snyggt alla gånger (varje gång jag hör Victoria Silvstedt prata så vänjer jag mig av med vanan i flera minuter. Ibland timmar.) men vissa uttryck är bara så bra!

-Isch tex. Ett av mina absoluta favorit uttryck som jag använder flitigt. ”När ska vi ses? ”Nio-isch”. Det är som en snyggare form av ca, men det läggs efter istället för före ordet man vill vara ungefärlig med. Som dagens soppa. Det är typ en Clam Chowder, men inte riktigt. En riktigt innehåller vongole musslor. Jag fuskar med blåmusslor istället. Alltså får den ett ”-isch” bakom sig. Isch. Inte usch.

Clam Chowder

Portioner ca 4

  • 2 msk  olja
  • 100 g  rökt sidfläsk, tärnade
  • 1  scharlottenlök
  • 2  vitlöksklyftor
  • 1 röd chilli
  • 1 nät  blåmusslor, färska och rensade
  • 2 dl  vitt vin
  • 2 dl  grädde
  • 2 st fänkål
  • 2 st potatisar av mjölig sort
  • persilja
  • salt och peppar
  1. Hacka löken, chilli, vitlök och fänkål. Fräs tillsammans med sidfläsket i lite smör.
  2. Slå på vinet och koka upp kraftigt (om man inte kokar bort alkoholen, skär den sig sedan med grädden. Inte snyggt. Det ser rätt så läbbigt ut faktiskt)
  3. Lägg i musslorna och täck med lock. Skaka ibland kastrullen. Musslorna är färdiga efter ca 5 minuter. Kolla att alla musslor har öppnat sig. Släng de som fortfarande är stängda.
  4. Sila av musselspadet och koka upp det igen för sig. Tillsätt grädden. Koka potatisarna i musselspadet tills mjuka. Smaka av med salt, peppar, ev persilja eller annat du gillar.
  5. Lägg i musslorna, fänkålen, fläsket och allt annat du silade av förut i det som numera är din soppa. Servera genast.

» Kommentering avstängd» Kommentering avstängd» Prenumerera » RSS » Trackback » Pusha » Facebook