Ja, hur illa är det egentligen? Efter att debatten om den naturliga maten blommat upp i samband med boken ”Hemliga kocken” började hetsjakten på E-koder, tillsatser och annat. En av dessa tillsatser är MSG (natriumglutamat, E621), en smakförstärkare som förekommer både naturligt i vissa typer av mat (ex lagrade ostar, kött, vissa skaldjur och tomater) men tillsätts av ofta i asiatisk mat, chips och buljonger.

Utomlands är detta en ganska stor grej och flera restauranger i USA har märkningen ”No msg” i fönstret som ett extra argument för att man ska äta hos just dem. I Sverige är man mer laid back med sin inställning till smakförstärkaren och livsmedelsverket har inte gått ut med någon rekomendation om att man ska akta sig, trots att det finns en rad människor som hävdar att det medför en massa hälsorisker att äta ämnet.

Jag tänker lite så här (och jag älskar att använda fonder i min matlagning och saltar nog kanske lite mer än vad man behöver): Om man (som jag gör) ”fuskar” för mycket i sin matlagning och kryddar för mycket lär man ju vänja sina smaklökar vid att det är så det ska smaka. Detta borde resultera i att munnen blir avtrubbad och mat utan förstärkare då känns smaklösare och mer menlös vilket så klart inte är bra. Jag ska försöka undvika MSG ett tag framöver och nu när Hugo ska börja äta den mat vi vuxna äter är det nog dags att dra ner på saltet också. Vad tror ni andra? Undviker ni nåt särskilt i maten? Hur rädda är ni för tillsatser?

Kanske relevant:

• Mysig morotssoppa
• Kolapaj och missöden
• Hemgjord snabbmat- Hannas piroger
• Hanna hjärta Samba och funderar över gulddrakar
• Min ugn – om svårigheter i köket.

Listan skapas automatiskt baserat på innehåll