Åsikterna om vilket som är bäst, gas eller el kan verkligen gå isär när man pratar med matfantaster. Båda sidor kan vara vansinnigt inbitna och alla hävdar så klart att just deras gas/el/induktionsspis är den bästa.
Som infödd Stockholms och Södermalmstjej är jag uppvuxen med gasspis och har haft det i alla lägenheter utom en sen jag flyttade hemifrån som 19åring. Jag ÄLSKAR gasspis. Det blir riktigt varmt, riktigt fort och jag har tom. lärt mig bemästra hur man tänder den utan att bränna sig. Däremot HATAR jag gasugn, nästan lika passionerat som min förtjusning över spisen. Att försöka tillaga mat (eller gud förbjude baka) i gasugn är helt klart ensam orsak till mitt enda gråa hår på huvudet. Jag har förträngt nästan alla misslyckade gratänger, muffinsatser, ojämna kycklingar och konstiga pajer som åkt i sopen de senaste åren och helt enkelt resignerat inför det faktum att det går inte att laga mat i gasugn.
Men nu…Vi flyttade ihop ”på riktigt” i oktober, jag och A. Jag var måttligt imponerad av elspisen som kom med den nya lägenheten men tänkte för mig själv att det övriga köket (massa förvaring, läckra ytor att jobba på och en riktig fläkt) kompenserade den väl. Oj oj, jag hade fel. För elspisen kom även med en ELUGN och sen kunde jag inte klaga mer! Med över och under värme och grillinställning! Det är ju nästan så man blir religiös!
Till As stora förtjusning har ugnen ( i gott samarbete med mig) hittills bjudit på ugnsrostade rotsaker (alla vackert jämnbruna), grillade kycklingdelar, kladdkaka, små kakor, köttfärslimpa och nu senast lasagnen med stor L. Den var strålande, lagom krämig men ändå välformad och god så där så man kan se tjocka italienska släkten (inte min egen, men man kanske kan låna nåns?) föräta sig och sen kvida av lika delar magont och förtjusning. Mina vänner, jag ska nu ge er hemligheten:
Det är egentligen två. Det ena är ost. Massa ost. För mycket ost. Gärna flera olika sorter, både i såsen och som ”tak” att gratinera. Jag blandade västerbotten, prästost och parmesan. Den heliga treenigheten. Lasagne och ost är lika med kärlek. Fråga bara katten Gustaf.
Den andra hemligheten är jämn värme. Precis, motsatsen till gasugn. Så ja, jag älskar gasspis men jag älskar även min elugn. Modellerna som är tvådelade (gasspis med elugn) är ett enkelt sätt att få mig mjuk i knäna och fuktig i ögonen. En dag, älskling. En dag ska du bli min. Tills dess bjuder jag på ett lasagne recept som kommer ganska nära mitt eget:
Lasagne (Recept lånat från Arla och förfinat av Hanna)
ca 6 portioner (gör gärna en dubbelsats och frys in.)
500 g köttfärs
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
smör
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
2 tsk oregano, basilika, timjan
1 krm svartpeppar1 köttbuljong ( jag gillar att jobba med fonder. Orkar du inte göra själv så fungerar Bong’s fint. Till detta recept använde jag oxfond)
9 lasagneplattor
(Tabasco eller Sambal Oelek i valfri mängd. Jag gillar när det är lite tryck i)
Ostsås:
3 msk vetemjöl
7 dl mjölk (inte lättmjölk, det blir lätt för blött)
3 dl Arla Köket riven ost gratäng (behöver absolut inte vara Arlas och dubbla gärna mängden…=)
1/2 tsk salt
Gör så här:
Sätt ugnen på 225°. Skala och hacka löken och vitlöken. Fräs mjuk i smör i en stekpanna. Lägg i köttfärsen och stek den under omrörning så att den smular sig. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré, oregano, peppar, buljongen och tabascon. Låt såsen koka ca 5 min (gärna längre, det utvecklar smakerna). Vispa ut mjölet i hälften av mjölken i en kastrull. Häll i resten av mjölken och låt det koka upp under vispning. Låt såsen koka ca 3 min. Rör ner hälften av osten och smaksätt med salt.Varva köttfärssås, ostsås och lasagneplattor i en smord ugnssäker form. Avsluta med sås. Strö över resten av osten. Grädda i nedre delen av ugnen ca 30-40 min. Servera med en sallad.
Lasagne i sin finaste form.
